Sa jag sa jag

Ett minne dök upp i mitt huvud. Det var på den tiden då vi sa "Sa jag" i vissa fall "Sa jag sa jag" efter allt vi sa. Vi sa alltså till exempel "Jag vill ha cola, sa jag" även om man inte sagt nånting alls. Minnet handlar om allas vår Hanna. Vi hade varit på fest på Lidingö, det var på den tiden vi umgicks med våra Lidingö-pojkar. Hanna skulle beställa en taxi och ringer till taxin och samtalar i lugn och trevlig ton och berättar var hon befinner sig. Sedan frågar taxigubben vad Hanna heter varpå hon brölar "HANNA SA JAG!" Hanna hade inte nämnt sitt namn en enda gång under detta samtal så en förvirrad taxichaufför säger försiktigt "Nej, det har du inte sagt..." Hanna tittade då något förvirrat på mig som, dubbelvikt, satt och asgarvade. Jag tror att det tog ett tag för henne att koppla att alla kanske inte alltid förstår sig på vad vi säger och hur vi väljer att uttrycka oss.

Det var tider det..
/Sill