Med ingen menar jag Sill, Hanna är ju som hon är. Men jag tycker om dig ändå.
Jag vet varför, egentligen. Vi är alla tre trötta och känner oss som pensionärer. I alla fall jag. Fast Sill kanske inte är trött. Hon kanske bara försummar bloggen för att hon har skaffat bekantskap utanför den heliga trion och då tycker inte hon att bloggen är värd något längre. Dumma fisk...
Nej, Sill är snäll.
Varför blir man högstadielärare? En fråga jag aldrig kommer komma ifrån. Min bästa vän vill liksom bli det. Sill, är du självdestruktiv?
Egentligen tycker jag väl att det är bra att hon har hittat sitt kall. Själv är jag väl mer eller mindre tillbaka på noll. Det är lite jobbigt när man inser att det man har studerat och intresserat sig av de senaste sju åren inte längre är det man vill göra. Jag har liksom bara fastnat där. Nu är det nya tag som gäller!
//Poplioooooo
måndag 13 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar